Har just läst om "Bamboo" av William Boyd, som väl får betraktas som min absoluta favoritförfattare. Boyd har hittills gett ut nio romaner och tre novellsamlingar, men han har också svarat för en stor mängd journalism, som han nu har samlat i boken "Bamboo".
"Bamboo" är en tjock volym (650 sidor) med essäer under åtta huvudteman: Life, Literature, Art, Africa, Film, Television, People, Places. Boyd skriver initierat och medryckande om allt från sin uppväxt i Afrika till en promenad i New York, om Charlie Chaplin, hertigen av Windsor, Pablo Picasso, Howard Hodgkin (se nedan),
minicabs, Evelyn Waugh... listan är lång.
En del av texterna är resultatet av den research som Boyd har gjort inför varje roman han skrivit. Därför finns det exempelvis texter om första världskriget i Afrika ("Glasskriget"), bröderna Wright ("Den blå eftermiddagen") och Montevideo ("Any Human Heart"). Det är fascinerande att se hur Boyd har fördjupat sig i olika ämnen i samband med att han skrivit sina böcker. Det är kanske också en av anledningarna till att han har kallats "the finest storyteller of his generation".
