Jag har inte samlat på böcker i någon större utsträckning tidigare. Men i mitten av 90-talet började jag bli intresserad av reselitteratur, travel writing, och upptäckte då förlaget Picadors lilla serie Travel Classics. Måste erkänna att det var omslagen som först fångade mitt intresse. De var mycket vackra, i ganska starka färger och med motiv som skulle ge associationer till innehållet i varje bok. De gjordes av engelskan Jane Poulton, som gjort sig känd för små konstverk i mixed media, ofta figurativt med inslag som djur och fåglar av olika slag.
Innehållet i böckerna då ? Jo, sammanlagt kom det ut 17 böcker i serien, med en del stora klassiker i genren men också några mer obskyra titlar. Den bok jag skaffade först var "The Worst Journey in the World" av Apsley Cherry-Garrard, som har kommit att bli en av mina absoluta favoritböcker huvudtaget. Det är en skildring av Scotts andra och sista expedition till Sydpolen 1910-1912. Cherry-Garrard var den yngste medlemmen på expeditionen. Han skildrar förberedelserna för resan, strapatserna vid ankomsten och Scotts försök att tillsammans med fyra andra expeditionsmedlemmar ta sig till polen, bara för att finna att norrmannen Amundsen hade varit där en månad tidigare. Alla fem dog på vägen tillbaka från polen. Men nu är det inte just den färden som Cherry-Garrard kallar den värsta resan i världen. Det är i stället den slädtur som Cherry-Garrard, Edward Wilson och "Birdie" Bowers företog mitt i den antarktiska vintern, i temperaturer ned till - 70 grader Celsius under fem veckors tid, för att finna kejsarpingvinernas ägg.
"The Road to Oxiana" av Robert Byron, utgiven 1937, har inspirerat många senare reseförfattare, inte minst Bruce Chatwin, som har skrivit förordet till boken. Den beskriver en resa som Byron företog till Aghanistan för att studera islamisk arkitektur, och Byrons coola stil har bildat skola i genren.
Sen har vi den engelska reselitteraturens grand old man, Norman Lewis, som fortfarande gav ut böcker när han dog 95 år gammal 2003. Det är Lewis' mycket underhållande självbiografi, "I Came I Saw" som har valts ut som Travel Classic.
Redmond O'Hanlons "Into the Heart of Borneo" från 1984 är en sanslös beskrivning av hur O'Hanlon och poeten James Fenton, ingen av dem utan någon som helst erfarenhet av resor till sydliga länder, ger sig in i den mest oländiga djungeln i hela världen. De tampas med rovdjur och kannibaler, och man förstår Fenton, när O'Hanlon frågade om han ville följa med på ännu en resa, att han svarade "I would not come with you to High Wycombe"!
Sen har vi Paul Theroux' genombrottsbok "The Great Railway Bazaar" och Colin Thubrons beskrivning av en resa i Sovjet innan perestrojka. "Among the Russians".
Men det finns även lite äldre böcker som den amerikanska romanförfattarinnan Edith Whartons "A Motor-Flight through France", som beskriver en biltur som hon gjorde i Frankrike 1908 (!) - en slags kulturens Tour de France. Med på resan var författaren Henry James och paret besökte i stort sett varje känd katedral i landet.
Innehållet i böckerna då ? Jo, sammanlagt kom det ut 17 böcker i serien, med en del stora klassiker i genren men också några mer obskyra titlar. Den bok jag skaffade först var "The Worst Journey in the World" av Apsley Cherry-Garrard, som har kommit att bli en av mina absoluta favoritböcker huvudtaget. Det är en skildring av Scotts andra och sista expedition till Sydpolen 1910-1912. Cherry-Garrard var den yngste medlemmen på expeditionen. Han skildrar förberedelserna för resan, strapatserna vid ankomsten och Scotts försök att tillsammans med fyra andra expeditionsmedlemmar ta sig till polen, bara för att finna att norrmannen Amundsen hade varit där en månad tidigare. Alla fem dog på vägen tillbaka från polen. Men nu är det inte just den färden som Cherry-Garrard kallar den värsta resan i världen. Det är i stället den slädtur som Cherry-Garrard, Edward Wilson och "Birdie" Bowers företog mitt i den antarktiska vintern, i temperaturer ned till - 70 grader Celsius under fem veckors tid, för att finna kejsarpingvinernas ägg.
"The Road to Oxiana" av Robert Byron, utgiven 1937, har inspirerat många senare reseförfattare, inte minst Bruce Chatwin, som har skrivit förordet till boken. Den beskriver en resa som Byron företog till Aghanistan för att studera islamisk arkitektur, och Byrons coola stil har bildat skola i genren.
Sen har vi den engelska reselitteraturens grand old man, Norman Lewis, som fortfarande gav ut böcker när han dog 95 år gammal 2003. Det är Lewis' mycket underhållande självbiografi, "I Came I Saw" som har valts ut som Travel Classic.
Redmond O'Hanlons "Into the Heart of Borneo" från 1984 är en sanslös beskrivning av hur O'Hanlon och poeten James Fenton, ingen av dem utan någon som helst erfarenhet av resor till sydliga länder, ger sig in i den mest oländiga djungeln i hela världen. De tampas med rovdjur och kannibaler, och man förstår Fenton, när O'Hanlon frågade om han ville följa med på ännu en resa, att han svarade "I would not come with you to High Wycombe"!
Sen har vi Paul Theroux' genombrottsbok "The Great Railway Bazaar" och Colin Thubrons beskrivning av en resa i Sovjet innan perestrojka. "Among the Russians".
Men det finns även lite äldre böcker som den amerikanska romanförfattarinnan Edith Whartons "A Motor-Flight through France", som beskriver en biltur som hon gjorde i Frankrike 1908 (!) - en slags kulturens Tour de France. Med på resan var författaren Henry James och paret besökte i stort sett varje känd katedral i landet.
1 kommentar:
Åh, så mycket intressant! Borneos djunglar och Polarresor är nog bäst att göra sittande i sin läsfåtölj. Men en resa för att titta på franska katedraler tilltalar mig. Det kanske vi kan göra i verkligheten?
Kram
Skicka en kommentar