Så har då en av mina favoritböcker från förra året, "The Meaning of Night" av Michael Cox, kommit ut på svenska. Måste säga att jag är besviken... utan att ha läst en enda rad. Jag tycker helt enkelt Albert Bonniers Förlag har misslyckats med förpackningen av boken. Omslagsbilden är en av den den engelske konstnären John Atkinson Grimshaws målningar. Något mer viktorianskt än Grimshaw är svårt att tänka sig och det är inte bra eftersom "Mörkrets väg", som den heter på svenska, kan ses som en pastisch på den viktorianska romanen. Själv tycker jag att boken är mycket mer än en pastisch och därför ger det mossiga omslaget fel signaler.
Till råga på allt är boken kartonnerad. Jag menar, den här boken fick ändå Costa-priset för bästa engelskspråkiga debutroman under 2006,
och så förpackas den som en billighetsupplaga för Åhléns reahyllor!
"Mörkrets väg" är en kärleksfull hyllning till 1800-talets "sensation novels", föregångarna till dagens deckare och thrillers. Den främste författaren i den här genren var Wilkie Collins med romaner som "The Moonstone" och "The Woman in White".
Costa-juryns motivering lät så här: "Michael Cox's recreation of the underbelly of Victorian high society brings a great revenge tale to life. It's a powerful achievement of research, style and plotting." Definitivt något som är värt mer än en kartonnering...
Till råga på allt är boken kartonnerad. Jag menar, den här boken fick ändå Costa-priset för bästa engelskspråkiga debutroman under 2006,
och så förpackas den som en billighetsupplaga för Åhléns reahyllor!
"Mörkrets väg" är en kärleksfull hyllning till 1800-talets "sensation novels", föregångarna till dagens deckare och thrillers. Den främste författaren i den här genren var Wilkie Collins med romaner som "The Moonstone" och "The Woman in White".
Costa-juryns motivering lät så här: "Michael Cox's recreation of the underbelly of Victorian high society brings a great revenge tale to life. It's a powerful achievement of research, style and plotting." Definitivt något som är värt mer än en kartonnering...
Om "The Meaning of Night" var förra årets härliga lååånga läsfest (595 sidor) för mig så blir det kanske Nicola Barkers "Darkmans" (838 sidor) i år. "Darkmans" har fått lysande recensioner och är nästfavorit (oddset är 5-1) till att få Booker-priset i år.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad den handlar om, mer än att den tilldrar sig i nutid i en ganska obetydlig by, Ashford, utanför London och att en narr vid Edward IV:s 1500-talshov har en av huvudrollerna. Men kritikerröster som talar om "bravura performance" och "work of genius" räcker för att jag ska skicka efter den.
Omslaget är en annan faktor som, måste jag erkänna, ökar min "vill ha"-känsla. Här har Bonniers något att lära. Fourth Estate, som Barkers förlag heter, har klätt boken i en mycket aptitretande, nästan postmodern, förpackning. Man formligen längtar efter att hugga in på de 838 sidorna.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad den handlar om, mer än att den tilldrar sig i nutid i en ganska obetydlig by, Ashford, utanför London och att en narr vid Edward IV:s 1500-talshov har en av huvudrollerna. Men kritikerröster som talar om "bravura performance" och "work of genius" räcker för att jag ska skicka efter den.
Omslaget är en annan faktor som, måste jag erkänna, ökar min "vill ha"-känsla. Här har Bonniers något att lära. Fourth Estate, som Barkers förlag heter, har klätt boken i en mycket aptitretande, nästan postmodern, förpackning. Man formligen längtar efter att hugga in på de 838 sidorna.
1 kommentar:
Två intressanta böcker som du presenterar. Jag vill läsa båda två. Men när det gäller omslaget på den första, tycker jag att den är helt OK. Anser att den ser intressant ut. Kanske för att jag är lite mossig :)
kram
Skicka en kommentar