lördag 29 september 2007

Keren Ann


Det är tjejerna som har svarat för den bästa singer/songwriter-musiken de senaste åren. Regina Spektor, Feist och Fiona Apple är bara några av de nya spännande namn som har kommit fram.

Mina egna favoriter har kommit från Frankrike, Carla Bruni och Keren Ann. Men det paradoxala är att ingen av dem är fransyska. Carla Bruni är en f.d. italiensk supermodell som gjorde en häpnadsväckande debut 2003 med "Quelqu'un m'a dit". En CD med rötter i den franska chanson-traditionen och med en hel del paralleller till 60-talets Francoise Hardy. Skivan sålde i över en miljon exemplar och fransmännen tog henne till sina hjärtan.

Keren Ann har en ännu mer komplicerad bakgrund. Hennes far är rysk jude och hennes mor kommer från Indonesien. Hon växte upp i Israel och Holland innan hon flyttade med familjen till Paris som 11-åring. Hon har dubbelt medborgarskap, israeliskt och holländskt.

Keren Anns första skiva kom ut 2000, "La Biographie de Luka Philipsen", producerad av Benjamin Biolay, som också stod som medkompositör till låtarna. Biolay klädde Keren Anns låtar i en mycket modern förpackning, med en hel del trip hop-arrangemang (trip hop = tillbakalutad elektronisk musik). I samma veva skrev Keren Ann och Benjamin Biolay come back-albumet för den legendariske franske sångaren Henri Salvador.

Biolay var med även på Keren Anns andra CD, "La Disparation", som kom 2002. En del av låtarna sveptes in i 60-talsstråkar och videon till "Ailleurs" blev en helt utsökt "Paraplyerna i Cherbourg"-pastisch, en dröm i pastellfärger.

Biolay satsade på en solokarriär och försvann till Keren Anns tredje album, det första på engelska, "Not Going Anywhere" som kom 2003. Arrangemangen var mer avskalade och influenserna från sådana som Suzanne Vega kanske lite mer tydliga. Inte konstigt att Keren Ann namngav sin första CD efter Vegas hit "Luka"...

"Not Going Anywhere" är kanske Keren Anns mest homogena CD... ett pärlband av melodier som bara växer. Hennes låtar är lika omedelbara som John Lennons en gång var.

Keren Ann flyttade till New York 2004 och det har påverkat hennes musik en hel del. Hon har snöat in en hel del på Lou Reed/Velvet Underground och minimalistisk musik, på både gott och ont. En låt som "Lay Your Head Down" från den senaste skivan, "Keren Ann" 2007, är en helt perfekt Reed-pastisch som Keren Ann lyckas göra till sin egen, med handklappningar och allt. "Liberty" från samma album är överjordiskt vacker, med isländsk flickkör och allt. Men jag kan inte låta bli att tycka att Keren Ann är bäst som fransk chanteuse.

Kan inte heller låta bli att citera Lennart Persson som kallar henne för de senaste årens mest gnistrande singer/songwriter-fynd.


Inga kommentarer: